AD: ritande

Ska skriva en återblick över numret nu. Det tog en del timmar att läsa hela, känner att ovanan är klart svagare nu än i början. Släppt gårdagens jag-börjar-fatta-grejen-hybris, säger vi. säger vi!
Men fatta grejen - det här gränsöverskridanden i många riktningar, och de flesta tror jag inte att jag kommer vara särskilt intresserad av - men jag kan nog inte hjälpa att ställa mig i skaran.
Nu har jag innehållsförteckningen uppslagen med en banan som bokpress, ska se om jag kan minnas bara utav rubriker:
Inledningens psykologi. Jag gillar den inte, läser sällan texter kronologiskt därför. Men de inleder med bilder och hyllande av de medverkande, och en viktig maning att låta nyfikenheten för nya sätt att rita överskrida skepsisen, om än tillfälligt. Att utöver rum och tid erkänna stämning som kvalitet, för att överskrida modernism.
Sen avsnitt om vissa sorters samarbetens och handritandes muterande och fertiliserande konsekvenser i skapandet, i avbildandet.
Sen om... uppräkning, inte snyggt, men men.
Botaniserande bland teckningstekniker som kanske komma skall. Slutet är den självskapande, människoformande arkitekturen. Ombytta roller mellan skaparen och skapelsen.
Ritandet av det oföreställbara, teknologins skalpell i föreställningens gränser. Med lagerteknik samtidigt visa en tecknings olika stadier, och möjliga mutationer, som en enda bild.
Men att vi ännu inte nått ritningens och modellens gränser för det handgjorda. Eller gränserna för vad som kan föreställas.
För tecknandets direktlänk till det oändliga ogjorda är oförändrad.
Tekniken har befriat representationens börda, skapelsens ok av återskapelse, från handtecknandet - nu kan tanke-kroppsligheten få fritt utrymme på ritningsarken. Nu kan de, funktion/intention/skapelsen, och verkan/kroppen, som åtskilda försonas och samverka.
Hitta nya sorters rum att skapa! Hitta nya sätt att visa vad de är, visa hur!
Rita saker på en gång som alla de olika sätt de kan vara, rita för att utveckla dem.
Spekulera. Den här processen? Det här rummet? Den här myren? Om de möts?
Chockera. Rita överdåd. Undersök det extrema.
(/////////jag skriver ju bara vad för maningar, inte vad för rum, vad för processer////////)
 (Rita saker bara meningsfulla i månljus)(Det ritas former bara meningsfulla i månljus)
Ritande av berättelser, användandet av text i arkitekturföreställning, bygg berättande!
För modernismen river/upp/löser berättande/((ej)sköra(modernismen bryter isär berg))system, och inför sin enda ordning, antinarrativ, historier flyr materien för konsten, vi måste förkroppsliga dem igen, rita ut dem, göra dem till ritningar, bygga dem i världen, för de är oss.
Förkroppsligande viljor.
Men ritningen slet en gång händerna från verket. Men sakta återvänder de, miljoner i flöde.

Jag blev trött verkligen sista biten men den känns typ bäst säkert därför

Exkurs eller utflykt till artiklar eller bitar

VU Först om pennstafett, hur känslan för att rita förändras, och lekarna med. Sedan essä om ritningsteknologis löften om självskapande.
En dos postmodernt språkande. Hur arkibegrepp kan liknas vid filosofiska och biologiska.
Att miniatyrer har en karaktär av oändligt.
Och ritningens motstånd mot omöjligt.

Förvånandes av trötthet, kom på att det var sömnighet av tre timmars sovande, hektisk dag, påfrestande eftermiddag och inget kaffe! Alltså helt i sin ordning. Nu verkar jag snart röra mig mot hemåt

Blir lite till först! Ritningen är arkitektens erfarande av det som inte finns, eftersom platsen på bilden bara uppstår i och med sin beteckning - en byggnad av projektets upplevelse.

Villkor ingång

Angeläget: bang, AD. Bekant, berör: privilegier, motstånd, övergång. Lugnar, grundar. Åta, verka.
Verka. Vänja. Angå.