Lillebrors tittande på cs. Kanske han lär sig något. Han frågade mig hur han skulle kunna träna på att dansa, jag sa något om axlar knä och - applåder - vi rörde oss bra, han fick höra om höfter, och pappa dök upp just när vi började öva drops. Vi tränar låren sa jag.
Disco i Sverige post opinionsbildning. Satt över en å och pratade telefon. Andrea hade satt sig på tuben mot yogan. Hur det blir med killen? Hur det blir med samboendet? Jag känner ingen otrivsel. Jag känner socialt medvetande. Hjärnans alla lager. Förstår stämning mer. Bara hemma då...
Man ska inte vara antisocial. Inte tappa bort den historisk-relationella biten. Modeller är vägledande och inte bokstavliga, herre. Går ju inte.
Motsatsen till en organisk slutning får bli en metallisk spets. Inte en kyrka. Om membranen blir segel, kropp eller galadriel återstår att se, men kropp tycker visst läraren bäst om. Jag skulle föredra visir och segel. Men - det går ju att överlappa, vilket inte var hur jag skulle uttryckt mig.
Hur röra sig. Om. Kratta atmosfär. Allt ljus på Östersjön. Ögon som tåras. För lillebror drar mig i håret...
Men att skriva i fragmentering kräver all inlevelse jag kan uppbåda i stunden, för att associationeringen ska få utrymme, på så vis befria förståeligheten. Fett antisocialt...
Plötsligt sugen att skriva längre. Har ju fast plats nu!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar